Om mindre än två och en halv timma ringer min väckarklocka. Är det ens värt att gå och lägga sig? Då styr vi kosan upp till Arlanda och hoppar äntligen på flyget som ska ta oss till El Gouna, Egypten. Det ska bli så skönt att bara få vara vi, vilket kommer väldigt lägligt just nu skulle jag vilja påstå. Vi har inga andra planer mer än att vi ska köpa en luftmadrass att flyta runt på i poolen, men avancerad än så blir inte den här resan. Papi har ju trots allt förbjudit oss att bada i havet eller röra oss på stan då han vill ha hem oss vid liv igen. Såå, vi kanske inte har något större val än så .. haha ;)

Typiskt nog har vår lilla  busa gått och gjort illa tassen lagom  till avresa, så pass att hon numera bara tar sig fram på tre ben, stackaren. Det värker i mitt hjärta av att se henne ha ont och inte kunna ta sig fram som hon vill eller kunna gå ute på promenader. Jag vet dock att hon kommer att ha det väldigt bra (och kanske bli något bortskämd) på "Hotell mor & far" och att de tar henne till veterinären i morgon. Men det känns ändå extra tungt att lämna henne i de skicket. Vårat lilla gryn ♥



 

Ska man behöva ha en lampskärm på huvet ska den ätminstone vara rosa!