Som jag nämnde i det förra inlägget, jag såg verkligen fram emot den här helgen! Nu i efterhand skulle jag vilja be den dra långt åt helvete.

Kände på jobbet i torsdags att det gick ovanligt tungt att jobba, hade samma känningar som alltid innan jag blir sjuk. Tröck i mig två Alvedon innan massagen, som föresten var helt och totalt uuunderbar. Vaknade nästa morgon med hög feber över 40 grader, halsont och en "varför låter du mig inte bara dö?"-känsla. Kvällen som skulle spenderas hos brorsan, den var bara att glömma. Lördagen skulle hållas hos Linda med kräftskiva och senare skulle jag ta över den efterlängtade Manpowerfesten. Istället låg jag som en liten dåre hemma i soffan och tjurade. Missade 100% ob eftersom jag inte kunde jobba söndag, och fick bara 80% betalt för måndagen. Mådde ändå så pass bra på måndagseftermiddagen att jag tog mig ner till Ticket med Ida för att boka våran resa, vilket förstås fick mig på topp igen. Resan är nu alltså bokad och klar, om en vecka har vi satt ner fötterna på spansk mark. Playa de las Americas, Tenneriffa är målet och jag känner på mig att det kommer bli en resa jag sent glömmer.
Ida, är du laddad? ;D

Igår fick jag äntligen arslet ur vagnen och tog mig ner på stan en sväng, bara någon timma sådär. För en gångs skull gjorde jag vettiga köp, underkläder & skor. Sen var det bäst att ta sig hemåt igen, kände att jag borde vänta med att slösa tills efter resan, smart Fia. Idag däremot spenderade jag mer. Vaknade klockan 5 i morse och var redan då på ett strålande humör som har lyckats hålla i sig hela dagen, vilket inte är så vanligt, haha. Shoppade loss ännu en gång efter jobbet, och jag kan nu intyga att min reskassa är lite sådär småsabbad. Haha, tror att jag får lämna tillbaka ett par av inköpen om jag ska ha råd att äta nästa vecka.

Snart skriker jag högre än vad två öron klarar, men den är gången är det inte pga en massa negativa faktum. Saker och ting händer bara alldeles för fort ljust nu, jag hinner inte riktigt med, hinner inte känna efter vad jag tycker och tänker om läget. I all hast fattar jag fel beslut och klantar till det ännu en gång, eller ska vi ta och lyckas nu kanske? Igår var iaf en kväll över förväntan, något jag behövde, även då det gått från noll till hundra på bara ett par dagar. Jag vill inte(jag får inte) falla, men jag är rädd att det är just vad jag gör..

Imorgon väntar en timmas helkroppsmassage efter jobbet. My god, det är jag så värd :D

På fredag är det löning, äntligen! Däremot har jag bestämt mig för att göra slut på pengarna rätt snabbt. Jag känner just nu ett sjukt behov av att spendera, något jag inte gjort på väldigt länge, faktiskt. Min första tanke var att fylla ut höstgarderoben, något som verkligen är behövligt. Tanke nummer två övervägde dock, en veckas välförtjänt(?) sol/bad/party/tjej/shoppingsemester med kusinen! Går allt som planerat ligger jag och Ida, om två veckor, på varsin solstol någonstans efter Medelhavskusten med en varsin drink i handen.
Kan det bli så mycket bättre?

Ibland när jag får en minut över till absolut ingenting så brukar jag drömma mig bort. Nu för tiden går mina tankar oftast till resor jag skulle vilja göra, har gjort, och då pratar jag förstås om mitt halvår i Boca, Florida, USA. Under 6 månaders tid levde vi (jag & mina nyfunna vänner) det mest bekymmerslösa liv en människa kan tänka sig. Ändå var vi tvungna att hitta något att klaga på för att få dagarna att gå, exempelvis att vädret idag var så extremt att inte gick att ligga för länge i solen, att havet började bli för varmt för att ens svalka, att våra fötter värkte så efter alla sena nätter i höga klackar, att The Cheesecake Factory hade för många olika sorters cheesecake att välja på när det var dags för dessert, eller varför butiken Traffic ALLTID var tvungna att rea ut sina skor!? Lyxproblem om något. Haha, man kan inte annat än le när man tänker tillbaka. Var tvungen att kopiera en bit ur Johannas blogg som jag tyckte stämde in så bra på hur också jag känner:


"Det är nu, två månader senare, som jag verkligen har förstått vilket jävla lyxliv jag levde. Och då menar jag inte bara lyx ( prylar, bilar, pengar m.m, trots att det var rikligt med även det ) utan möjligheten att få bo i säkert den vackraste staten i hela USA, fara kors och tvärs utan gränser och bara få leva livet. Anja sa till mig en gång jag kände mig nere: Johanna, njut varenda dag för ett mer bekymmerslöst liv kommer du aldrig att få leva. SANT! Inga problem, inget plugg, inga måsten .. bara möjligheten att kunna vara och finnas till.
Det kryper fullständigt i kroppen på mig när jag tänker på det. JAG VILL TILLBAKA! Kan inte säga det nog. Vill vill vill .. Hade bara velat att alla ni här hemma hade fått se allt jag varit med om, förstå vidden av det jag varit med om. Men det är så svårt. Vi har pratat mycket om det, jag och mina nanny vänner, att det är så svårt att berätta för alla andra om vad man varit med om. För det är egentligen bara vi själva som kan förstå. Alla platser, alla dofter, alla minnen, alla bilder .. allt. Bilderna säger mycket, men inte allt på långa vägar?"

I nuläget är mitt sikte dock inställt på Kalifornien. Jag har fått tre otroliga erbjudanden, från tre helt olika familjer. Jag har ingen egen bostad, inget fast jobb, inget som direkt håller mig kvar här i Eskilstuna. Ändå tvekar jag, är de för tidigt? Känner att jag behöver ytterligare än tid med min familj & mina vänner innan jag är redo att lämna allt bakom mig igen. Och ett halvår, är de värt de? 3 månader skulle sitta klockrent. Pappa säger "Fia, när du blir lika gammal som jag så inser du att ett halvår av ditt liv är ingenting jämfört med all den tid du kommer spendera i vardagen här i Sverige. Ta chansen, medans du är ung, medans du kan.." Kanske har han inte mer än rätt?

Äntligen, äntligen, äntligen ger vädergudarna oss bleka nordbor lite sol! Idag efter jobbet tog jag bilen och styrde raka vägen ut till sommarstället, Ängsholmen. Det fanns lixom inget annat val när jag varit instängd i en överhettad lagerlokal och slitit från 7 till 4. Total avkoppling, och jag älskar de! Skulle kunna sitta där på verandan i timmar och bara göra ingenting, gå barfota i gräset och bara njuta av den svenska sommaren när den är som bäst. Imorgon väntar en favorit i repris, kanske skulle man packa ner badkläderna?