Som jag nämnde i det förra inlägget, jag såg verkligen fram emot den här helgen! Nu i efterhand skulle jag vilja be den dra långt åt helvete.

Kände på jobbet i torsdags att det gick ovanligt tungt att jobba, hade samma känningar som alltid innan jag blir sjuk. Tröck i mig två Alvedon innan massagen, som föresten var helt och totalt uuunderbar. Vaknade nästa morgon med hög feber över 40 grader, halsont och en "varför låter du mig inte bara dö?"-känsla. Kvällen som skulle spenderas hos brorsan, den var bara att glömma. Lördagen skulle hållas hos Linda med kräftskiva och senare skulle jag ta över den efterlängtade Manpowerfesten. Istället låg jag som en liten dåre hemma i soffan och tjurade. Missade 100% ob eftersom jag inte kunde jobba söndag, och fick bara 80% betalt för måndagen. Mådde ändå så pass bra på måndagseftermiddagen att jag tog mig ner till Ticket med Ida för att boka våran resa, vilket förstås fick mig på topp igen. Resan är nu alltså bokad och klar, om en vecka har vi satt ner fötterna på spansk mark. Playa de las Americas, Tenneriffa är målet och jag känner på mig att det kommer bli en resa jag sent glömmer.
Ida, är du laddad? ;D

Igår fick jag äntligen arslet ur vagnen och tog mig ner på stan en sväng, bara någon timma sådär. För en gångs skull gjorde jag vettiga köp, underkläder & skor. Sen var det bäst att ta sig hemåt igen, kände att jag borde vänta med att slösa tills efter resan, smart Fia. Idag däremot spenderade jag mer. Vaknade klockan 5 i morse och var redan då på ett strålande humör som har lyckats hålla i sig hela dagen, vilket inte är så vanligt, haha. Shoppade loss ännu en gång efter jobbet, och jag kan nu intyga att min reskassa är lite sådär småsabbad. Haha, tror att jag får lämna tillbaka ett par av inköpen om jag ska ha råd att äta nästa vecka.

Snart skriker jag högre än vad två öron klarar, men den är gången är det inte pga en massa negativa faktum. Saker och ting händer bara alldeles för fort ljust nu, jag hinner inte riktigt med, hinner inte känna efter vad jag tycker och tänker om läget. I all hast fattar jag fel beslut och klantar till det ännu en gång, eller ska vi ta och lyckas nu kanske? Igår var iaf en kväll över förväntan, något jag behövde, även då det gått från noll till hundra på bara ett par dagar. Jag vill inte(jag får inte) falla, men jag är rädd att det är just vad jag gör..