Två trappor upp.
Nu kilar jag upp till världens finaste granne på inflyttningsgalej. Eller var det 25års fest?
Hur som helst så tänker jag slå klackarna extra hårt i taket ikväll, en sista gång för mina irriterande grannars skull. Skulle även kunna kalla det utflyttningsfest för min del. Så skål!
These shoes are made for walkin'.
Just nu har jag inte tid till att lägga ut mina oanvända prylar på Tradera, behöver bli av med saker snabbt. Men det känns sådär att slänga aldrig använda skor i en kontainer till Myrorna utan att fråga er först. Här har ni tre par skor som aldrig blivit använda och bara står och samlar damm. Någon som vill ha? Gratis förstås.
Aw, tycker så mycket om dessa. Köpte dom lite hastigt på Monki när det var halva priset i hopp om att mina fötter en dag skulle krympa en storlek så att jag faktiskt skulle kunna använda dom, hm, det hände aldrig. Storlek 38! 
Pumps från Nelly. De perfekta svarta, men tyvärr för stora för mig. Storlek 38!
Sex and the city kopiorna, köpa på Asos. Använda någon enstaka gång, skönaste skorna ever! Storlek 38 där med.
Lohegatan 1.
Den här sommaren var även den då jag blev med lägenhet. Efter allt kaos lagt sig och jag kommit till insikt med att jag var tvungen att flytta så började en intensiv jakt. När jag berättade för mina föräldrar att jag kunde tänka mig att köpa så hakade de på ideen och det slutade med att vi nu står på papprena tillsammans. Hur kommer jag någonsin att kunna tacka dom tillräckligt? Sju lägenhetsvisningar senare hade jag äntligen gjort mitt val. Det roliga är att alla de övriga sex som jag kollade på hade något av det där jag verkligen var ute efter som gamla trägolv, högre i tak eller toppfräsht och nyrenoverat. Den jag valde hade inget av det jag just nämnde, men till skillnad mot de andra fanns känslan! Kände direkt när vi kom dit att här vill jag bo, läget är perfekt för mig och B och den har potential. Tydligen var det fler som kände samma sak, rent ut sagt fem andra som även de var med när det kom till budgivning. Men skam den som ger sig, en nervpirrande vecka senare var den min.
Min lilla skönhet har två rum och kök, är 64 kvm stor och ligger på Lohegatan 1. Hela lägenheten kommer att få sig ett lyft med nytt kök, badrum, tapeter, golv osv. Roligt att planera, men oj så svårt. Pappa blir galen på min beslutsångest, haha. Om två veckor ska jag försöka vara ute ur den nuvarande lägenheten för att sedan sova på päronens soffa de sista dagarna innan avresa till väst. Den riktiga inflytten får vänta tills senare i oktober då vi är hemma igen. Här kommer några före-bilder;
Only yesterday was the time of our lives
Jag har tappat räkningen i antalet inlägg jag försökt formulera på ett bra sätt sedan en månads tid tillbaka. Jag hade så stora förväntningar inför den här sommaren, den skulle bli en av de bästa på väldigt länge. Först ut var våran underbara Egypten resa, sedan sex grymma veckor i butiken där jag hade så roligt och lärde känna så många underbara människor. Sen var det tre veckors semester på hemmaplan, en weekend med finaste Ida i Göteborg, USA planering och inom den närmsta veckan blir jag förhoppnigsvis faster. Vad jag inte visste då var att jag nu, när sommaren är över, även kan lägga till singel, bostadsrättsägare och hjärtekrossad på mitt sommarcv.
Det är läskigt hur kroppen och knoppen reagerar när något sänt här händer och efter en månad i någon slags koma börjar jag äntligen känna mig som mig själv igen. Minsta lilla sak, som att diska, laga mat eller bara ta sig upp ur sängen har plötsligt kunnat liknas vid att bestiga Mount Everest. Och jag som i vanliga fall älskar mitt eget sällskap har helt plötslig fått en ångestattack så fort jag inte haft fullt av folk runt omkring mig.
Det är ännu en gång bevisat att jag har den finaste familjen och de finaste vännerna av alla och ni är värda er vikt i guld allihopa. Ni har funnits tillgängliga hela tiden, dygnet runt, fått mig att skratta igen och tröstat när tårarna inte gått att hålla tillbaka. K ä r l e k ♥
Dolphincave, El Gouna
Det blir en kort recap om våran Egyptenresa eftersom det faktiskt inte finns så mycket att berätta. Vi kom inte ens så långt så att vi ens köpte en luftmadrass till poolen, utan låg i princip i skuggan hela veckan och sträckläste. Tre böcker var hann vi med. Ren avkoppling och semester på hösta nivå och det var nog precis vad vi båda behövde. De negativa tankarna som jag hade om Egypten och folket där sedan min förra resa tillsammans med E är numera som bortblåsta. Trevligare och mer serviceinriktade människor går inte att hitta. Vi bodde perfekt på Three corners ocean view som ligger med ena poolen mot havet och den andra mot en otroligt lyxig marina. All inclusivebuffén var dock sådär, bra, men ganska tröttsam då det var snarlikt varje dag .. vilket det tyvärr oftast är på all inclusiv hotell. Men det gjorde oss inget att gå ut och äta då en middag för två med förrätt + varmrätt och dricka gick på runt 2oo kr.
Försöker få en bild på oss båda på vägen ner. Gick väl sådär, haha!
Poolen mot havet..
.. och poolen mot marinan. Man behövde inte direkt trängas!
Minibeachen på hotellet
På fredagen bokade vi in oss på en jättestor katamaran som skulle ta oss ut på havet för lite snorkling, vilket även visade sig bli veckans absoluta höjdpunkt. På vägen ut till reven fick vi sällskap av en hel flock vilda delfiner som hoppade runt båten och följde med våran båt i vågorna. Så hilma häftigt att se! Jag frågade en av guiderna som var med på båten om det fanns chans att delfinerna skulle dyka upp även när vi stannade för att snorkla och han svarade "Im sorry, no, that never happens. Maybe if you're a really lucky girl .. " Och jag svarade såklart "We'll see about that, I guess I am". Så stannade vi vid de första revet och snorklade och när alla var påväg upp igen och vi bara var några få kvar i vattnet så hör jag hur folk börjar gapa uppe från båten. Min första tanke var att de skrek SHARK men när jag såg att P stack iväg med en väldigt fart så hörde jag att de skrek DOLPHIN! Och där var de, de kom tillbaka till oss medans vi låg i vattnet, helt otroligt. P och en annan kille var först på plats och delfinerna var inom en arms längd ifrån dom. När jag kom fram möttes jag av en delfin som kom rakt emot mig och själklart vart jag lite skraj och låg som en stel pinne och bara sa Oh my god, oh my god. Det är ju trots allt vilda djur och inte direkt små. Vi hann se delfinerna på riktigt nära håll och en stund för oss själva innan kalabaliken bröt ut och alla hoppade i från båtarna, .. och då delfinerna självklart försvann pga alla människor. Helt klart en upplevelse vi aldrig kommer att glömma.
Filmade en hel del då de cirkulerade runt båten och lägger upp ett par av de kortare videorna här :) El Gouna är helt klart att rekomendera och vi kan absolut tänka oss att åka hit igen!
Ser ni mig?
Galet turkost vatten, så underbart
My heart is refusing me .. part two!
Det verkar vara lite av en "grej" just nu att släppa en och samma låt flera gånger efter varandra dock i nya verisioner. Den här gillar jag skarpt, kanske till och med bättre än orginal .. eller?
Chris Medina
Första gången jag såg de här två videosnuttarna var för ett par månader sedan och sen dess har de cirkulerat runt i bloggvärlden. Kände att även jag måste lägga upp dom för er som inte sett. Jag gråter som ett b a r n varje gång jag ser dom, först hans Idol audition och sedan musikvideon. Det är en så hemsk historia, han gör den dock väldigt vacker. Hur skulle en annan reagera i samma situation?
SHM goes doggystyle
Aw, jag bara fullkomligt älskar Swedish House Mafias nya musikvideo. Människans bäste vän räddar världen från grymheter. Go doggies!
Off to Egypt.
Om mindre än två och en halv timma ringer min väckarklocka. Är det ens värt att gå och lägga sig? Då styr vi kosan upp till Arlanda och hoppar äntligen på flyget som ska ta oss till El Gouna, Egypten. Det ska bli så skönt att bara få vara vi, vilket kommer väldigt lägligt just nu skulle jag vilja påstå. Vi har inga andra planer mer än att vi ska köpa en luftmadrass att flyta runt på i poolen, men avancerad än så blir inte den här resan. Papi har ju trots allt förbjudit oss att bada i havet eller röra oss på stan då han vill ha hem oss vid liv igen. Såå, vi kanske inte har något större val än så .. haha ;)
Typiskt nog har vår lilla busa gått och gjort illa tassen lagom till avresa, så pass att hon numera bara tar sig fram på tre ben, stackaren. Det värker i mitt hjärta av att se henne ha ont och inte kunna ta sig fram som hon vill eller kunna gå ute på promenader. Jag vet dock att hon kommer att ha det väldigt bra (och kanske bli något bortskämd) på "Hotell mor & far" och att de tar henne till veterinären i morgon. Men det känns ändå extra tungt att lämna henne i de skicket. Vårat lilla gryn ♥
Ska man behöva ha en lampskärm på huvet ska den ätminstone vara rosa!
Maggio
Att Veroncia är bra, om inte rättare sagt skitbra, har de flesta av oss nog redan konstaterat. Älskar den här lilla lugna låten, den känns så tagen ur verkligheten. Det gör nästan lite ont i mig när jag hör den ..
S o f i a K a r l s s o n
