Blev lite smått förvånad när jag vaknade i söndags morse och baksmällan lyste med sin frånvaro även denna helg, speciellt med tanke på att jag försvann lite väl långt in i dimman framåt småtimmarna. Under gårdagen gjorde jag åtskiljaktiga försök att minnas alla detaljer från lördagskvällens story, men det visade sig vara lönlöst, och snart väcktes en aning ångest inom mig. Det är sjukt vad jag hatar den där ångesten! Kanske borde jag se den som en varningssignal, jag vet. Nog om de, förutom de små incidenterna som framkallar ångesten så var kvällen helt klart godkänd, om inte mer. Pratade även med Emma över telefon, vilket ger en bättre kick än över msn. Jag ser verkligen fram emot din hemkomst. Då blir det Gbg alla gånger, Frölundamatcher och gemensamt tjugoårsfirande ;)

Jobbar mån-fre den här veckan, segt, eftersom de flesta andra bara jobbar enstaka dagar. Det är nästan så att jag hoppas på att det blir mindre att göra tills nästa vecka så att jag kan få ett par dagar ledigt, några dagar att träffa P, som jag inte sett röken av sen förra vintern. Dags för sängen, det är ju en dag i morgon också.



                                                                               God natt..