Med mitt otroliga tålamod (både på gott och ont) är det inte mycket som får mig på dåligt humör, något som däremot får mig att ryta illa kvickt är smärta. Min idag väldigt onda mage är ett bra exempel på de, och det fick grannfrun ta emot tacken för. Efter att ha tjatat och gnatat i år, ja, ända sedan vi flyttade hit, pallade jag inte att hålla masken längre idag när hon frågade om min åsikt i ett visst scenario som uppstått här i huset. Ja jävlar vad hon fick ta emot, och som tacken fick jag en dörr i ansiktet. Vad bryr vi oss om de!? Inom kort är jag ute ur huset för gott ;)