År tvåtusentio blev helt klart ett kärlekens år för min del, ett år där jag har lagt väldigt mycket av min tid med min familj och mina närmaste, och alldeles för lite tid på mina vänner, tyvärr. Jag har rest, sett nya delar av världen, gamla bekanta städer, och fått ännu mer reslust inför nästa år.

Jag hade fyra nyårslöften, eller rättare sagt fyra nyårsmåsten jag var tvungen att avklara innan årets slut. Det första var att jag skulle lyckas få prova på att arbeta i butik, vilket jag gjorde. Nummer två var att börja pensionsspara, vilket också de vart snabbt överstökat. Nummer tre var att springa vårruset, som jag tamigfan klarade på ren vilja och ska göra i år igen (men då mer av god kondition än vilja). Den allra viktigaste, enligt mig, var nummer fyra som innebar att jag skulle bli världsförälder i Unicef, något som jag lite i sista sekund anmälde mig till för ca tio minuter sedan. Något jag tycker varenda kotte med en hundralapp till övers varje månad borde fundera på.

I morgon blir det att ta sig över gatan till E för långbord, en hel drös nya och gamla ansikten och ett sjujäkla avslut på ett underbart år (tack och lov för krypavstånd hem, och att vi slipper taxikö i år).

GOTT NYTT ÅR!