Nuläget är så typiskt Sofia i ett nötskal. Just när jag börjar känna mig som hemma igen, skaffat en inkomst, planerat det kommande året & för en gångs skull trivs med allt i min omgivning så tröttnar jag. Jag blir uttråkad, uttråkad av den svenska otroligt vanliga vardagen. Jag behöver äventyr, nya platser, utmaningar, ett annat språk & nya människor runt omkring mig. Jag behöver leva på riktigt, så som det är menat (enligt min mening) att man ska göra när man är ung. Jag behöver vara ung och dum helt enkelt! Drömmarna om Cali finns fortfarande där, och jag tror inte att jag blir av med dom förens jag har gjort något vettigt åt saken. Just nu är det bara frågan om när, var och hur. Är du med mig?

"Ta min hand, vi ska åt samma håll du & jag − härifrån!"