Röran i mitt rum har vi det här laget nått den absoluta gränsen, den är katastrofal! Jag känner inte igen mig själv, har jag flippat ur totalt?! I vanliga fall är jag extremt organiserad, till den grad att det ibland blir äckligt. Alla mina ägodelar har sin bestämda plats, och flyttas den på, ja, då blir jag totalt ofokuserad på annat och måste genast rätta till "problemet". Alla papper i mina pärmar sitter under sin rätta flik, och sedan i alfabetisk ordning. I min garderob hittar du oftast kläderna sorterade efter färg, för att inte tala om min sminkväska där jag kan rabbla upp den exakta ordningen på skuggor, rouge och puder. Värst av allt är jag nog med min dator, där finns inte en bild, fil eller ett dokument som har felstavat namn, ligger i fel mapp eller tar upp onödig plats. Finns det över huvud taget någon av det manliga könet som skulle klara av ett freak som jag vid eventuellt samboliv? Utan att överdriva, jag är en så kallad "pain in the ass" när det kommer till ordning och reda. Mitt rum däremot har alltid varit den plats där jag tillåtit mig själv att stöka till. Den här gången har det dock gått för långt! Jag lever i någon slags förnekelse, jag vägrar att se det där berget av kläder, viktiga papper, skor, skräp och annat skit som växer för var dag där nere vid änden av sängen. Att ta sig normalt genom rummet fungerar inte längre, och att nå fram till spegeln kan du bara glömma. Kanske beror all denna oordning på ett ganska (för tillfället) trassligt psyke. Att jag inte vet vad jag vill med något i mitt liv just nu, eller med någon speciellt. Åtminstone låter det som en väldigt bra ursäkt... Imorgon får jag finbesök, så det är dags att göra lite nytta och något åt saken!



     

    
(Före)



     


(Efter)





Btw, vad händer imorgon kväll?