mid-twenty life crisis





Idag slog jag slag i saken och kollade på det allra sista avsnittet av The Hills. Precis som med en bra bok så drar jag mig alltid för att läsa det sista kapitlet, allt för att historien inte ska ta slut, för att karaktärerna inte ska försvinna ut mitt liv. Det kändes lite vemodigt, och det var nästan så att jag fällde en tår vid ett par tillfällen, även om avsnittet kändes väldigt mycket fake och inövat. Well, det var ett fint avslut. Som den "realityshow-nörd" jag är så har jag vart fast i Lauren och hennes vänners liv redan sen det första avsnittet av Laguna Beach sändes år 2004(!!), vilket jag inser i skrivande stund är helt sjukt. Det var lite därifrån jag fick min ide om att åka som aupair just till USA, det vart en spark i baken kan man säga.  Har ni varit lika obsessed som jag? Något jag verkligen kunde relatera till i det sista avsnittet var i början då tjejerna sitter och diskuterar deras livssituationer just nu, var de befinner sig i livet och vad de vill göra i framtiden osv. Att när man kommer ett par år över 20 så börjar man verkligen fundera över vad det är man vill i livet, att valen man gör då är de som kommer att forma en för resten av livet. Val av arbete och karriär, pojkvänner och vart man vill bo osv. Vilket jag verkligen håller med om! Just nu befinner jag mig själv i någon slags känslomässig karusell där jag slits mellan dessa tankar .. vad är nästa steget för mig och P? Vad ska jag göra med mig arbetssituation? Vad vill jag egentligen arbeta med, studera till? Ja, ni fattar grejen. Konstaterat är alltså att jag befinner mig i en mid-twenty life crisis! 



         


Klickade in på CDON och beställde hem LC's detbuter som författare, samt boken om Carrie Bradshaws liv innan livet som fashionista i NY :)











K o m m e n t e r a   h ä r
Allmänt // 1 kommentarer



  Tessan

Å där beskrev du exakt hur jag känner. Vet inte om det blir bättre med åren, känns som den här känslan kommer att försvninna efer 40 sträcket. Fast jag har ett toppen jobb just nu, ställer man sig ändå frågan om jag vill jobba inom banken i flera år. Jag önskar man hade varit ute och rest innan man fick alla dessa bekvämligeheter. Arbeta som reseledare eller något liknande och se världen. Har fått frågan från en gammal klasskompis om jag kommer ta mig ifrån e-tuna nån gång eller om jag är fast att bo kvar, verkar så tyvärr sa jag. Men blir det verkligen så?! Åren går ju så himla fort att man vet inte ens var man ska börja om man vill ha en förändring.

Vad vill P då? Har han några planer för framtiden?

Å vilka härliga böcker du köpt, skulle också vilja läsa dessa. Jag är nog lika obsessed som du när det kommer till USA och realityshows. Älskar det! Har dock inte varit i USA än, men jag längtar dit :)

Massa kramar gums

2010-07-26 08:44:21 http://tingelsson.blogg.se/



Namn:


Mail:


Blogg/url:


Kommentera:


Jag är ofta här, spara mina uppgifter!